Automatiseringstekniken och krisen som utmaning

Ett fungerande samhälle måste kunna uppdatera sina värderingar och anpassa sig till nya tider. Ofta uppstår samhällsförändringar och avgörande värdeförskjutningar som en följd av påfrestande kristider. Inte förrän det blir riktigt besvärligt med hundratusentals människor arbetslösa, många företag som gått konkurs samt att statens kassa tömts kan nya idéer och nya sätt att tänka få fotfäste. Vad vi nu står inför idag är ingenting mindre än anpassningar till nya tider. Om vi ser tillbaka på de senaste decenniernas stora kriser finner vi en rad exempel på att kris också betyder tekniksprång och viktiga tekniska genombrott.

Oljekrisen på 1970-talet inledde en övergång till helt andra värderingar där den yngre generationen, påhejad av hippie-rörelsen från slutet av 1960-talet, ville se politisk, social och ekonomisk förändring. Kalla krigets vapenkapplöpning, kärnvapenhot och ett omättligt beroende på olja blev starkt i fråga satt. Mitten av nittonhundratalet kan sägas präglat av ett slags tekniskt storhetsvansinne: atombomben på 1940-talet, kärnkraften på 1950-talet och rymdfärden på 1960-talet kändes för många som en absurditetens återvändsgränd. De nya tekniska genombrotten mot 1970-talets slut var snarare präglade av decentralism; man lämnade de centralistiska tekniska storprojekten bakom sig. Prototypexemplet är de första persondatorerna (pc). Integrerade kretsar hade redan tidigare använts för styrning och reglering av nya automatiseringssystem som t ex servostyrning av elektriska motorer. De första helelektriskt drivna industrirobotarna som användes till punkt- och bågsvetsningen, utvecklades med denna teknik av dåtidens ASEA.

Krisen på 1990-talet bestod i en global finanskris. Det är antagligen ingen slump att det hände precis efter upplösningen av Sovjetunionen och slutet av kalla kriget. Detta resulterade i stora förändringar i världsbilden vilket i sin tur skapade oro och osäkerhet när den gamla ordningen försvann. Genom öppnandet av järnridån kom världen varandra närmare, globaliseringen tog fart. Följden blev större marknader men också global konkurrens. Istället för ökad automatiseringsgrad valde många produktionsföretag att outsourca produktionen till låglöneländer för att minska produktionskostnaderna. Kvalitetssäkringen och lean-production blev avgörande för att uppnå globala konkurrensfördelar. Det skedde flera stora tekniksprång på 1990-talet inom automatiserings- och informationsteknologin. Vi fick t ex ett paradigmskifte inom datorteknik från den procedurala till en objektorienterad programmering, nya teorier och tillämpningar inom expertsystem, artificiell intelligens, neuronala nät och fuzzy system. Andra exempel är storsuccén med Java som var det första verkliga platformsoberoende programmeringsspråket, samt naturligtvis genombrottet för Internet genom world-wide-webb (www). Samtidigt fick det globala systemet för mobil kommunikation (GSM) sitt stora genombrott. GSM baserades helt på digitalteknik med avancerad signalbearbetning. På så sätt möjliggjorde man att datatekniken kunde sammanföras med kommunikationstekniken.

De nämnda tekniksprången som spolades upp till ytan i kölvattnet av de stora kriserna kan utan tvivel anses som några av århundradens eller till och med årtusendens mest betydelsefulla tekniska uppfinningar. Genombrotten ledde till att helt nya industrier, arbetsplatser och marknader uppstod. Den nya teknologin förändrade samhället och automatiseringstekniken spelade en stor roll i utvecklingen de senaste 60 åren. Man brukar illustrera detta genom att säga att vi fick en utveckling från ”c”-som i control, till “c2” som i computer and control, till “c3” som i communication, computer and control” till “c4” som i cognition, communication, computer and control. Den historiska utvecklingen återspeglar alltså dagens bredd inom automatiseringstekniken. Från algoritmer inom regler- och styrteknik, till nya tillämpningar tack vare snabbare och kraftfullare datorer, till telematik och globala nätverk av integrerade automatiseringssystem, till autonoma service-robotar i hemmet som samarbetar med människor.

Den industriella revolutionen vore otänkbar utan automation. Efterfrågan var oerhörd efter två världskrig. Den industriella produktionen garanterade en mycket hög sysselsättningsgrad vilket i sin tur lade grunden för välfärdsstaten. Västvärldens välstånd byggde på konstant tillväxt. Detta kan bara uppnås genom mer produktion på kortare tid, vilket i sin tur kräver en kontinuerlig höjning av automationsgraden. Den tekniska utvecklingen utnyttjas fullt ut för att svara upp mot en ständig ökad efterfrågan.

I den finansiella krisen som just börjat ifrågasätts just dessa värderingar vilka förutsätter en ekonomi med konstant tillväxt, en aldrig sinande konsumtion och utvinningen av ändliga resurser som fossila bränslen. Det talas också ofta idag om en förtroendekris. Människors förtroende för de stora företagens och bankernas ledning är borta; frustrationen över många ledares girighet i form av enorma löner och bonusar är stor. Många frågar sig om våra ledare verkligen tar klimatproblemet på allvar. Istället för att på olika sätt stimulera till utvecklandet av nya tekniska lösningar tillåts handel med utsläppsrätter på global nivå och stater köpslår istället om högre procent koldioxidutsläpp och längre omställningstider. De senaste par decennierna har de flesta som skulle köpa ny bil förväntat sig valmöjligheter mellan flera verkligt miljövänliga bilar. När man i Kalifornien bestämde sig för att införa nollemissionslagen för koldioxidavgaser tvingades fordonsindustrin att ta fram elbilar. Senare, när lagen togs bort var General Motors snabb med att skrota alla elbilar och lägga ner produktionen. Är det bara otur att bilindustrin drabbas så hårt idag?

Mycket stämmer inte längre med samhällsvärderingarna av idag. Man kan fråga sig om vi verkligen inte kan komma på något bättre sätt än att bränna upp mat i form av majs och vete eller fossila bränsle för att köra omkring bilar med förbränningsmotorer eller att använda kärnkraft för att koka vatten för att producera elektricitet? Många känner sig tveksamma mot multinationella oljebolag och konservativa fordonstillverkare som vill hålla fast vid det förflutna. Politiken har inte sedan oljekrisen på 1970 talet lyckats få fram alternativa energikällor och det känns inte heller förtroendeingivande.

De senaste två åren hände något i USA som kan tas som uttryck för de nya tider som nu nalkas. Det handlar inte bara om en ny generation som tar över i regeringen, eller den första svarta presidenten i vita huset, eller om en ny nyanserad amerikansk världsbild. Det handlar mycket också om sättet som Barack Obama valdes fram. Att han lyckades att ta avstånd från stora finansiärer för att vara oberoende och istället genom intensiv och smart användande av nya medier via Internet nå enskilda personer och få deras förtroende och stöd. I datorvärlden finns jämförbara tendenser bort från beroendet på monopolliknande företag genom ökande användning av Linux och öppen källkod, eller av fildelningsprogram i ett peer-to-peer nätverk. Det är lätt att drömma om en utökning av detta paradigmskifte från ett beroende på få spelare till ett slags nätverk av individuella lösningar. Kunskapen inom automatiseringstekniken samt datorkraften som nu finns att styra och reglera mer och mer komplexa process, gör sådana drömmar åtminstone tekniskt möjliga. Vi kan t ex tänka oss mobiltelefoni utan mobiloperatörer, där alla mobiltelefoner bygger upp ett dynamiskt mobilnätverk. Vi skulle kunna utveckla personalrobotar som hjälper äldre människor att bo kvar längre hemma. Vi skulle kunna låna pengar direkt från varandra utan att blanda in banker genom miljontals mikrokrediter. Vi skulle kunna producera vår egen elektricitet och värme i villan själv genom bränslecelldrivna värmekraftverk, där elen matas in i smarta elnät och spillvärmen används för varmvatten och värme. Vätgasen som behövs till bränslecellerna i sådana värmekraftverk och i våra framtida elbilar skulle kunna produceras lokalt genom solkollektorer på taket med speciell framtagna bakterier som bryter ner vatten i syra och vätgas med hjälp av solljuset. En säker lagring och användning av vätgas kräver batterier av nya material och en avancerad reglerteknik. Denna och all annan teknologi som behövs för att förverkliga de ovan nämnda drömmarna finns redan idag i ”Automation Region”.

Utmaningen är att inse att krisen handlar om ett paradigmskifte istället för att gå i iden och bara vilja övervintra!

Teknisk doktor Gion K. Svedberg, lektor i automatiseringsteknik, Örebro universitet