Fler ingenjörer kräver en vassare skola!

I november publicerade Ny Teknik en debattartikel signerad processledare Helena Jerregård och styrelseordförande Erik Oja med övriga styrelsemedlemmar. Inlägget gav stor respons och genererade en mängd kommentarer och förslag. Vi återger här en något kortad version av artikeln, där Automation Region belyser problemet med den svenska ingenjörsbristen.

Doldisindustrin i Sverige, automationsindustrin, skriker efter ingenjörer. Bara i Västerås med omnejd behövs enligt Automations Regions beräkning drygt 3 000 ingenjörer de närmaste åren för att kunna fortsätta utveckla automationsindustrin. Men den svenska skolan förmår inte attrahera och leverera naturvetare och teknologer. Tvärtom. De senaste åren har andelen studenter som kommer ut med en teknologutbildning och går vidare till ett ingenjörsyrke sjunkit.

Svensk automationsindustri är världsledande och står för en tiondel av hela den globala marknaden. Automationsindustrin i Västerås med omnejd sysselsätter drygt 15 000 människor och företagens export står för mer än 5 % av BNP. Varje dag skapar vi nya lösningar som effektiviserar produktionen, förhindrar utsläpp, minimerar råvaruförbrukning och använder energi så effektivt som möjligt. Automationsindustrin ligger bakom en mängd lösningar som aldrig skapar de stora rubrikerna, men som varje dag göra våra liv enklare. Några konkreta exempel:

• Bakom våra nya, intelligenta elnät (Smart Grids) ligger banbrytande automationsteknik från ABB – utvecklad i Västerås
• Trängseln i det svenska järnvägsnätet tillsammans med behovet att öka den spårburna trafiken ställer stora krav på styrsystem – flera av de moderna styrsystemen som möjliggör denna automation har utvecklats av Bombardier i Västerås
• De fastigheter vi bor och arbetar i tar en stor del av den svenska energiförsörjningen – automationssystem som bland annat utvecklas av Schneider kan spara upp till 20 %
• Effektivisering av processindustrin bidrar till stora miljövinster och 100-tals miljoner i besparingar för svenska företag – bara Prevas automationslösningar för optimering av styrning för stålverksugnar kan ge energibesparingar på upp till 20 %.

Listan på banbrytande energi- och miljöbesparande produkter som utvecklats av ingenjörer i den svenska automationsindustrin kan göras mycket längre.

Under vintern 2010/2011 genomförde Automations Region en kvalitativ undersökning av yngre ingenjörers erfarenhet från skolgång och utbildning. Undersökningen visade att problemen börjar redan på högstadiet, där alternativen naturvetare eller teknolog hamnar långt ned på listan. Teknologi är helt enkelt inte trendigt. Eftersom rekryteringen till dessa utbildningar på gymnasiet är så svag har skolan ett ännu större ansvar att fånga upp och på alla sätt vårda varje student som trots allt valt att utbilda sig inom naturvetenskapliga ämnen.

Tyvärr är så inte fallet. Automation Regions undersökning visar istället att gymnasieutbildningen ses som alltför teoretisk, att lärarnas teknikkunnande är föråldrat, att laborationer och andra praktiska inslag inte speglar verkligheten och att utrustningen på skolorna är föråldrad.

Det blir inte så mycket bättre för det fåtal som letar sig in till ingenjörsutbildningen på högskola och universitet. Undersökningen indikerar att utbildningen uppfattas som alltför teoretisk. Enligt de unga ingenjörerna motsvarar inte undervisning och laborationer den tekniska verklighet som återfinns i industrin. De tillfrågade anger också att lärarna ofta saknar kunskap om den tekniska industrins villkor och att utrustningen på våra högskolor och universitet, även de mest namnkunniga, i många fall är föråldrad.

Slutligen saknade alla de tillfrågade den praktik som tidigare var obligatorisk i den gamla ingenjörsutbildningen. Goda intentioner finns inom den högre utbildningen och diskussioner om bättre anpassade utbildningar förs, men här krävs krafttag och handling. Trots insatser och kampanjer lider teknologiyrkena idag av dammighetssyndromet.
Yrket som ingenjör är tyvärr omgärdat av flera föråldrade myter. Vår undersökning ger en annan bild av verkligheten. Flertalet av de tillfrågade ingenjörerna som kommit ut i arbetslivet har intressanta utmaningar och stort inflytande över sin arbetsvardag. Hälften har redan efter 3-5 år en ledarposition med ett flertal underställda.

Som industri måste vi vara ödmjuka och inte enbart lasta gymnasier och tekniska högskolor för bristen på ingenjörer. Undersökningen visade tydligt att en närvaro på arbetsmarknadsdagar inte räcker som stimulans. Vi måste hitta flera sätt att samarbeta med de tekniska utbildningarna på alla stadier så att både elever och lärare får ny insikt och inspiration. Vi måste också lägga mer kraft på att driva utvecklingen av yrkeshögskoleutbildningarna, utbildningar som ger oss nästan skräddarsydda tekniker till våra utvecklings- och produktionsavdelningar.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angela Bermudez-Svankvist har hävdat att det bland drygt 200 000 arbetslösa med invandrarbakgrund finns en stor mängd kompetent, högutbildad personal. För att kunna bidra i våra verksamheter krävs en bra ingenjörsbakgrund och förmåga att kommunicera på svenska eller engelska – övrig bakgrund och härkomst bryr vi oss inte om. Vi ser fram emot att få träffa denna grupp som Bermudez-Svankvist pratar om.

Teknikdelegationen, som tillsattes av regeringen 2008, lade 2010 fram mycket konkreta förslag till åtgärder för att stimulera den tekniska och naturvetenskapliga utbildningen i Sverige på ett långsiktigt sätt. Flera av delegationens slutsatser stämmer väl med vad vi kunnat observera och erfara. Vi ser också kravet på en nationell kompetensstrategi som självklart för en modern industrination där yrken som modebloggare och ”Personal Trainer” tycks ta upp fler positioner i toppen av listan över drömyrken än vad ingenjörer gör.

Det finns inte tid ”att titta på det” som statssekreteraren Östberg valt som en lämplig åtgärd. Med tanke på de stora behov som automationsindustrin och andra för vår BNP viktiga industrigrenar har idag och framöver kan vi inte förstå varför regeringen darrar på handen inför Teknikdelegationens konstruktiva förslag. Det kostar Sverige mer att vänta ännu längre. Det är ingen naturlag att nästa utvecklingsprojekt hamnar i Västerås, Mälardalen eller ens i Sverige. Vi ser redan hur globala företag flyttar ansvar och projekt till länder där kompetens och intresse finns. Det är dags att vi ändrar på den trenden nu.

Helena Jerregård – processledare
Erik Oja, ABB AB, Process Automation – styrelseordförande

Styrelse:
Anders Aabakken, Bombardier Transportation AB – ledamot
Magnus Månson, Länsstyrelsen Västmanland – ledamot
Lars-Ola Lundkvist, Westermo Data Communications AB – ledamot
Björn Andersson, Prevas AB – ledamot
Pamela Christensson, Addiva AB – suppleant
Johan Kjellander, Örebro universitet – suppleant
Christer Gerdtman, Motion Control AB – suppleant
Eva Ellerud, f d Schneider Electric Sverige AB – suppleant